Idag var det en ganska lugn dag. Kerstin var och tävlade i Södertälje på förmiddagen. På eftermiddagen var Gunnar på besök en stund. Vi gick en promenad (ner till fåren, vilket är den vanliga promenadrundan).
Lykke låg nerbäddad i vagnen med fårskinn både under och över sig.
När vi kom hem passade vi på att laga snowracern (den blev lite decimerad för ett par veckor sedan). Eller laga och laga… Det blev en ganska snabb fix och den har numer ett styre istället för en ratt. Melker blev iallafall nöjd och glad, vilket var huvudsaken.
Förra söndagen åkte jag och Melker till Albybacken för att åka snowracer. Vi klättrade lagom långt upp i backen och gav oss av. När vi, med hyfsad fart, kom längst ner i backen var det som en liten puckel där, så att vi hoppade till lite. Vips! så låg vi där på marken med snowracerns ratt i handen och fick snopet se på när snowracern åkte vidare.
Det verkar som att Stiga har lagt ner sin snowraceravdelning, så nu får vi konstruera en ny ratt själva.
Hursomhelst, det var bara att gå tillbaka med snowracern till bilen. Istället för att åka snowracer fick vi besöka Albys kafé där de har extremt god äppelkaka. Melker verkade tycka att det var ett fullgott alternativ till snowraceråkning.
Nu har Lykke börjat dra sig upp mot saker. Här mot soffan:
Hennes nya favoritsysselsättning är att hasa fram till en så fort man står stilla. Sedan ställer hon sig upp mot benet och sträcker sig efter händerna. Därefter vill hon att man håller henne i händerna så hon kan gå runt, runt i huset.
Idag jobbar jag hemma, vilket föranledde att Melker inte ville åka till dagis (hans jobb, som han säger) imorse. Han ville vara hemma och hjälpa till med mitt jobb. Vi meddelade att det inte var så mycket att välja på, utan att det bara var att gå och klä på sig overallen. Då tog han till storsläggan som sista utväg:
- Men jag jobbar inte längre. Jag har gått i pension. På riktigt!
Nu har Lykke så smått börjat krypa. Eller snarare hasa, för att följa en rättning från Melker:
- Nej, hon kryper inte alls, pappa! Hon hasar.
Hur som helst, här är bevis på hasandet. Jag vet inte varför videon blev så mörk när jag laddade upp den på YouTube, men om man tittar riktigt noga kan man nästan se Lykke.
Idag var jag och Gunnar ute på en uppfriskande skidtur i Tyresta naturreservat. Elva minus som starttemperatur kändes lite friskt, men det tog bara en kort stund att få upp värmen.
Här på Långsjön (tror jag):
Laerke fick också följa med och hon trippade glatt på alla 10 km runt spåret:
För er som inte vet det så fick vi bygglovet beviljat i början av december månad. Jippie! Här är bygglovsritningarna om ni vill kika lite noggrannare:
Sid1
Sid2
Sid3
Sid4
Den lite tristare sidan av myntet är att räkningen för bygglovet kom häromdagen… 9504 kr. Ärligt talat känns det dock nästan härligt att betala den räkningen efter tre och ett halvt års kamp för att överhuvudtaget få bygglovet beviljat.
På tisdag är det dags för byggsamråd med kommunen och vår kvalitetsansvarige. Då kommer det förmodligen att dyka upp en massa frågor om stommens hållfasthet, isolering, ventilation, höjd- och spjälbredd i räcken, våtrummens vägg- och golvkonstruktion, husets energibalans, avrinning, handikappsanpassning och mycket, mycket mer. Det känns som att det är en himla massa att hålla reda på när det är man själv som är entreprenören. Uttrycket ”själv är bäste dräng” känns faktiskt inte helt bekvämt i detta fall.